Småländska tjänar mest i svensk press

Bilder_löner

Jönköpings-Postens Lovisa Hamrin tjänar mest i svensk press.
2013 hade hon en sammanlagd inkomst på drygt 36 miljoner kronor. Det var nästan dubbelt så mycket som Bonniers dagspressdrottning Gunilla Herlitz och 16 gånger mer än statsminister Fredrik Reinfeldt.

Under de senaste åren har mycket av rapporteringen kring svensk dagspress handlat om kris och återkommande redaktionella neddragningar och sparpaket.
Och det har verkligen skurits ned. Nyligen konstaterade journalistprofessorn Gunnar Nygren att under perioden 2004 till 2014 minskade svensk press antalet lokalredaktioner med 36 procent och antalet redaktionella tjänster med 25 procent.
I Skåne har Bonnier i år genomfört en rekordbantning – slakt enligt kritikerna – i samband med sammanslagningen av Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad. Ungefär en tredjedel av tidningarnas redaktionella medarbetare har förlorat jobbet.
 Enligt en sammanställning av sajten News Øresund har antalet journalisttjänster inom den skånska dagspressen under bara de tre senaste åren minskat med 40 procent, från 620 till 370.
I Småland och Västergötland har Hallpressen – en del av Herenco-koncernen – genomfört omfattande nedskärningar och i Stockholm har såväl Expressen som Aftonbladet och Svenska Dagbladet dragit ner på antalet anställda och ännu fler bantningar är att vänta.
Mittmediakoncernen har bara i år skurit bort 75 redaktionella tjänster och Stampengruppen med flaggskeppet Göteborgs-Posten har minskat med cirka 100.
De omfattande redaktionella nedskärningarna har dock inte lett till motsvarande minskningar när det gäller ersättningarna till tidningskoncernernas ledningar och ägare.
Det väckte för en tid sedan stor uppmärksamhet när det avslöjades att Gunilla Herlitz (vd för Dagens Nyheter, Dagens Industri och Expressen) 2013 tjänade 18 890 000 kronor.
Men det var bara lite drygt hälften mot vad Lovisa Hamrin, vd och delägare i Herencokoncernen, hade i inkomst samma år: 36 045 137 kronor.

Hamrin: ”Det är en privat fråga”
Till tidningen Journalisten säger Lovisa Hamrin att hon inte vill kommentera sina höga inkomster.
– Nej, jag tycker att det är en privat fråga. Så jag är nog färdig med kommentarerna till dig och den vinklade fråga du ställer. Så jag önskar lycka till.
På vilket sätt är det en vinklad fråga?
– Jag tycker att jag sagt nog i den här frågan, det får du respektera.
Men har inte de anställda i koncernen rätt att veta hur ni resonerar kring lönesättningen?
– Det är färdigsamtalat i den här frågan. Nu vill jag inte upprepa det en gång till. Det hoppas jag att du respekterar. Tack så mycket, hej.
Frilanshandboken har undersökt hur mycket några av dagspressens tyngsta makthavare tjänade (inkomst av tjänst och kapital) under krisåren 2009–2013, enligt vad de uppgivet för Skatteverket.
Listan toppas av kriskoncernen Stampens ordförande och huvudägare Peter Hjörne med en sammanlagd inkomst på 77 924 551 kronor.
Under motsvarande period hade statsminister Fredrik Reinfeldt en sammanlagd inkomst på 11 683 418 kronor, en skillnad på 66 241 133 kronor.

De tjänade mest 2009–2013
1) Peter Hjörne, ordförande och huvudägare Stampen Media Group AB, 77 924 551 kronor.
2) Lovisa Hamrin, vd och delägare i Herenco och styrelseordförande i Hallpressen, 74 965 078 kronor.
3) Carl-Johan Bonnier, styrelseordförande och delägare Bonnier AB, 64 830 880 kronor.
4) Jonas Bonnier, delägare och fd vd Bonnier AB, 59 928 076 kronor.
5) Jeanette Bonnier, styrelseledamot och delägare Bonnier AB, 49 926 659 kronor.
6) Gunilla Herlitz, vd för Dagens Nyheter, Dagens Industri och Expressen. 39 671 009 kronor.
7) Lars Ander, styrelseledamot och delägare NWT-koncernen, 39 424 096 kronor.
8) Tomas Brunegård, fd vd och styrelseordförande Stampen Media Group AB, 38 525 769 kronor.
9) Staffan Ander, styrelseledamot och delägare NWT-koncernen, 37 757 265 kronor.
10) Victoria Svanberg, styrelseledamot och delägare NWT-koncernen, 26 330 100 kronor.

Fotnot: Jönköpingsbaserade Herencokoncernen äger en rad morgontidningar i Småland och Västergötland. I koncernen – som brukar kallas för mediebranschens svar på Ryan Air på grund av sin slutenhet, kostnadskontroll och låga löner – ingår även bland annat emballageföretag, tryckerier och fastigheter.