Karin Linder: Annan modell behövs

KarinLinderDIK_3Nyhetsnotiser skrivs redan av maskiner. Inom 20 år beräknas knappt hälften av alla yrken vara ersatta av datorer och robotar.
”Utvecklingen går mot sämre villkor för frilansare och visstidsanställda”, skriver Karin Linder som är ordförande i fackförbundet DIK.

Jonas Nordling beskriver i sitt inlägg, ”Arvodena måste höjas”, hur frilansarnas osäkra förhållanden har en lång historik och nästan framstår som ”en naturlag”. Ur ett DIK-perspektiv är det lätt att känna igen sig. DIK har i likhet med Journalistförbundet många medlemmar som arbetar under osäkra löne- och anställningsförhållanden i mediebranschen. Nordling fokuserar sitt inlägg på en konkret fråga – att Journalistförbundets frilansrekommendation blir en etablerad arvoderingsgrund. Jag ställer mig bakom det kravet, men jag vill här vidga perspektiven på de problem de fackliga organisationerna på medieområdet står inför.
Osäkra arbets- och löneförhållanden har en lång historia och var grundläggande motiv bakom den fackliga organiseringen. I så motto är det inget nytt under solen. Men det omvandlingstryck som mediebranschen idag befinner sig i är något nytt. Digitalisering, informations- och kommunikationstekniskutveckling och sociala medier förvandlar i snabb takt grundläggande förutsättningar för medieproduktion och journalistik. Och vi är bara i början av denna ”revolution”, som får genomslag inte bara i mediebranschen utan gäller hela arbetslivet. I en forskningsrapport från Oxford (”The Future of Employment: How susceptible are jobs to computerisation?”) som kom i höstas beräknas att knappt hälften av alla yrken som finns i dagens USA kommer att vara ersatta av datorer och robotar inom en 20-årsperiod.
Tidigare har denna process främst gällt manuella och repetitiva arbetsuppgifter, men nu gör maskinerna sitt intåg också på intellektuella och mer komplexa områden. Vi har exempel på hur nyhetsnotiser ”skrivs” av maskiner och för någon vecka sedan uppgavs att en dator klarat det så kallade Turingtestet, som har ansetts vara en avgörande vattendelare mellan människa och maskin. Just detta test har fått kritik (http://computersweden.idg.se/2.2683/1.565051), men utvecklingens inriktning är tydlig: Allt fler mänskliga arbetsuppgifter kan övertas av maskiner samtidigt som det blir allt svårare att urskilja vad som görs/gjorts av en människa eller en maskin. (Se vidare: http://www.theguardian.com/media-network/media-network-blog/2014/may/14/future-learning-knowledge/print).
Kopplar vi detta teknologiska omvandlingstryck till den ekonomiska dynamik som beskrivits av den franske ekonomen Thomas Piketty växer en oroande bild fram, inte minst för den som utgår från en facklig utgångspunkt. Utvecklingen går mot färre mänskliga jobb och ett minskat löneutrymme och sämre villkor för frilansare och visstidsanställda.
Vad betyder det här? Enligt min mening finns ett allt större behov av en gränsöverskridande facklig analys av hur de komplexa konsekvenserna av den teknologiska och ekonomisk utvecklingen kommer att påverka arbetslivet och det demokratiska samhället. Det här är inget som enskilda fack kan göra på ”sitt” lilla område. Det är en uppgift som handlar om hela arbetslivet och som vi (facken) måste arbeta tillsammans för att hitta en lösning på.
När det konkret gäller medier och behovet av kvalitetsjournalistik för att säkra en demokratisk samhällsutveckling anser jag att den primära uppgiften är att konstruera och etablera hållbara finansieringsmodeller. Också när det gäller att lösa denna mer begränsade uppgift måste facken enligt min mening samverka i betydligt djupare former än vi idag gör för att nå framgång. Är det en möjlig väg att se lite närmare på och analysera distributörernas (bredbandsbolag, telebolag, etc) roll i den ekonomiska ekvation som idag inte går ihop, men som kräver en lösning om vi i framtiden ska ha en kritisk granskande kvalitetsjournalistik med tillsvidareanställningar som grund för visstidsarbete och vettiga frilansavtal.