Jonas Nordling: Arvodena måste höjas

nordling_jonas_4Det har alltid funnits fler journalister än uppdrag, vilket har negativ effekt på villkoren.
Nu måste vår frilansrekommendation bli den etablerade arvoderingsgrunden, skriver Jonas Nordling som är ordförande i Journalistförbundet.

1800-talets notisjägare fick inte komma in på Dagens Nyheters redaktion. Istället fick de överlämna sitt material i ett särskilt rum. Ett rum där allt löst var fastsurrat. Och när en namnkunnig skribent under samma tidsera skrev för en etablerad tidning som Nerikes Allehanda kunde arvodet bestå av ett erbjudande om ett par ”obegagnade” byxor. Ett erbjudande som skribenten dessutom antog…

Journalistförbundet bildades 1901 i denna verklighet, och allt sedan dess har förbundet försökt motverka de otrygga villkor som närmast verkar vara naturlagar i vår bransch.

I grunden är detta naturligtvis inget ologiskt på en marknad där köparen bestämmer. Det har alltid funnits fler journalister än uppdrag, vilket har negativ effekt på villkoren. Men genom en stark organisation har vi journalister under mer än ett sekel lyckats hålla uppe värdet på våra tjänster.

Frilansen har alltid varit en naturlig del av journalistiken, och idag är runt 15 procent av Journalistförbundets yrkesverksamma medlemmar frilansar. Sett till branschens utveckling och den trend som syns internationellt så kommer andelen frilansjournalister troligtvis öka. Förändringarna kring vem som kan få f-skattesedel har också naturligtvis bidragit till en ökad andel egenföretagare.

Förbundet verkar för alla journalisters bästa oavsett anlitandeform, men utmaningarna förändras naturligtvis utifrån dessa förutsättningar. Egenföretagande journalister är ett kollektiv, inte sällan i beroendeställning med svag förhandlingsposition. Men i lagens mening är de jämbördiga aktörer på en fri marknad. Men alla vet förstås att så inte är fallet.

Jag tycker att den fria förhandlingsrätten är värd att stå upp för, men inte in absurdum. Det är därför Journalistförbundet också värnar om kollektiva avtal för våra frilansande medlemmar. De tre frilansavtal vi har idag är alla historiska arv, med olika innehåll. Och vi har sedan halvannat år en pågående förhandling med Almega om en uppdatering av frilansavtalen.

Att hålla liv i dessa förhandlingar är en utmaning i sig. Men uppdragsgivarna kan inte vifta bort krav på grundläggande rättigheter som uppsägningstider vid varaktiga uppdrag för frilansar, och samtidigt lägga fram fulavtal och arvodessänkningar en masse. Uppdragsgivarna kan inte ensidigt bestämma när en grupp får behandlas kollektivt, och när det inte går.

Därför är det ändå lite glädjande att förhandlingarna om uppdaterade frilansavtal förhoppningsvis närmar sig någon form av positivt avslut.

Nästa steg är att till fullo få vår frilansrekommendation att bli den etablerade arvoderingsgrunden. Med den nya kalkylator vi skapat så tydliggörs hela prisbilden för en egenföretagare på ett mycket bättre sätt. En uppdragsgivare, som själv leder ett företag, lär inte ha några problem med att förstå grunderna i vår modell, och det vore i slutändan också snyggt om en arbetsgivareorganisation som Almega kunde ställa upp på dessa principer. Det är ju trots allt samma principer som alla deras medlemsföretag fakturerar utifrån.

Då skulle vi till slut kunna lägga de obegagnade byxorna på historiens skräphög.

Jonas Nordling
Ordförande i Svenska Journalistförbundet 

Foto: Tomas Ohlsson